I en krönika i Hufvudstadsbladet ifrågasätter Mikael Sjövall Ålands enspråkighet: "Åland har blivit en oangriplig skärgårdsfästning som kör sitt eget extrema enspråkiga race" Ett märkligt påstående. För det första verkar Sjövall fullkomligt okunnig om att Ålands enspråkighet är grunden till att Finland fick suveräniteten över Åland 1921. Ska Sjövall kritisera något så är det väl inte Åland, utan att Finland gick med på detta arrangemang inför N.F. och att landet dessutom haft mage att verkställa det i varje åländsk självstyrelselag? På ett enspråkigt territorium är alla andra språk just det - andra språk. Inget konstigt med det.
Det andra påståendet är "den finskspråkiga minoritetens eftersatta ställning". Eftersom jag själv har både släkt och vänner som hör till denna folkgrupp, undrar jag vilka Sjövalls källor är. Vem eller vilken källa eller det som Sjövall stöder sig på då han talar om de finskspråkigas "eftersatta ställning" på Åland? Jag bara undrar.
Dessutom beklagar sig Sjövall över att ungerska minoriteter i Rumänien intresserar sig för den åländska modellen och resonerar: "Kanske det vore bättre att i stället bjuda in den ungerska minoriteten till Jakobstads stadsfullmäktige eller Svenska Finlands Folktings kontor i Helsingfors." Varför inte både och? Intresset för Åland är idag stort bland de ungerska minoriteterna. Det vittnar inte minst Ungerns ambassadörs Ålandsbesök om, och artiklar i ungerska minoritetstidningar om just Ålandsexemplet. Det är bara bra om de ungerska represententanterna också besöker svenskfinland. Det är ofta så att modeller inte är rakt av applicerbara. Har personligen t.ex. svårt att föreställa mig en fullkomlig demilitarisering av Kosovo. Så, när man en gång studerar Åland kan man på samma resa studera den finlandssvenska modellen. Det torde inte skada någon att inhämta flera influenser.
Slutligen, att Åland skulle "skada finlandssvenskarnas kamp för svenskans ställning på fastlandet" är ett märkligt påstående. Man kunde rentav vända på steken och påstå att en av huvudorsakerna till att finlandssvenskarna 1922 lyckades förhandla till sig en generös språklag var just Ålandsfrågan som man skickligt använde i förhandlingarna. Idag har Åland och Svenskfinland en intressegemenskap i flera frågor, vilket särskilt märks i europaparlamentsvalet där Sfp-mandatet inte finns utan ett engagemang från åländsk sida. Något åtminstone jag kommer att arbeta för under 2014.
P.S: Ett klokt svar till Sjövalls krönika finns för övrigt i morgondagens Nya Åland
3 kommentarer:
Du har missförstått min krönika. Jag ifrågasätter inte Ålands enspråkighet, territorialprincipen, Nationernas Förbund eller den åländska självstyrelsen. Jag ifrågasätter Ålands minoritetspolitik och lagtingets brist på politisk vilja att ordna hemspråksundervisning i enlighet med rådande praxis på övrigt håll i Norden.
Jag ifrågasätter inte Ålands enspråkighet, territorialprincipen, Nationernas Förbund eller den åländska självstyrelsen. Jag ifrågasätter Ålands minoritetspolitik och lagtingets brist på politisk vilja att ordna hemspråksundervisning i enlighet med rådande praxis på övrigt håll i Norden. Mikael Sjövall
Hej!
Du skriver i din krönika om den "eftersatta finskspråkiga minoriteten". Vad baserar du det på? Vilka fakta, vilken undersökning, vilka källor?
Bristen på hemspråksundervisning har en betydligt "osexigare" bakgrund än "minoritetspolitik". Det handlar i grunden om att de modeller som hittills prövats har varit ineffektiva, levererat dåligt med resultat och inte lämpar sig för den förhållandevis lilla förvaltning som Ålands landskapsregeringen har.
Men så långt håller jag med om att vi kan bli bättre på att ta tillvara den kulturella kompetens som vi idag har bland Ålands 90 olika nationaliteter.
Skicka en kommentar